Igår skrev jag ett inlägg i ren ilska. Jag var så arg så jag kände att jag behövde skriva av mig. Idag känner jag mig besviken på mig själv. Ledsen.
Jag är fortfarande arg. Arg på dom falska ord som sprids. Arg på de som väljer sida. Arg när man inte tar reda på fakta. Arg för vad hon gjort mig. Arg. Arg. Arg.
Idag sa en vän: "Jag blev nog lite rädd för dig" efter att hon läst inlägget. Jag vill inte att hon ska vara rädd, eller nån annan heller för den delen. Jag var arg och behövde få ur mig, men tyvärr blossades allt upp och min närmaste blev hårdast drabbad.
Jag hade inte en tanke på hur han skulle ta detta. Han som hamnat i mitten, precis som många andra. Han som kände sig otroligt besviken och kränkt. Det bär både jag, och ni ansvaret för.
Är det konstigt att jag tappade lusten, att bägaren rann över? Nej. Allt illa hon orsakat mig och min syster. Nej det är inte konstigt. Men jag borde inte skrivit dom orden. Jag borde skött det snyggare. Men ilskan tog över. Jag är inte mer än mänsklig jag heller.
Jag hoppas att min älskling kan förlåta det jag ställde till med. Han ska inte behöva hamna mellan mig och sina syskon. (Misstolka inte; det är inte ett syskon till honom som detta handlar om) Familjen betyder mycket för mig, därför ber jag om ursäkt till er som blivit indragen i detta. Men det var även p.g.a familjen jag skrev från början. Eftersom detta fått konsekvenser jag inte hade räknat med, har jag nu tagit bort inlägget.
Jag älskar dig mitt hjärta, och lägger hellre energi på dig och vår underbara familj! 
Carina
12 januari 2012 01:35
Anna
Att ha känslor är mänskligt och att inte kunna kontrollera dem har de flesta människor problem med. Det är mänskligt att göra fel. Att " bägaren" rann över sker oftast där man märker att ngt eller ngn skakar ens familjefrid och vardag. Att se orättvisor som sker framför näsan på en gör en förbannad av ilska. Att se och få uppleva saker som drabbar ens familj gör en väldigt ledsen oxh plötsligt blev det för mycket helt plötsligt.
Det finns folk som är väldigt bittra. Dem är bittra över sina liv. De har inte kunnat lösa sina egna problem och med där ens , letar de problem hos folk. De försöker förstöra, för de kanske inte vill se andra må bra om dem inte själv mår bra. De blir negativa människor som i visa fall inte de märker av själva. De livnär på konflikter och på det sättet får de uppmärksamhet. I de flesta fall är dessa människor avundsjuka och avundsjukan kan göra människan till makabra ting.
Jag själv har upplevt liknande situationer där man har kännt orättvisst behandlad. Man får frågor; varför sker det just mig!? Vad har jag gjort!? Varför gör han/ hon det!?!
Hur oftast man försöker ingnorera problemet, så hinner problemet ändå livnära i en , hur man än har försökt komma förbi obemärkt.
Allt går runt i en cirkel och folk som har kastat skit kommer tillslut att få skit oavsett vad det är. Sanningen kommer alltid fram.
Att kunna förlåta är en dygd. Det är lättare att hata än att förlåta som du tog upp i bloggen förut. Det är sant och jag håller med om det. Att kunna förlåta folk som
Beter sig som "skit" är svårt men det hela är för en att kunna komma vidare och att kunna få sinnesfrid i en, när man förlåter.
Man är inte perfekt och inte
Bäst men man kan bli bättre medmänniska och kunna aceptera att man att man behöver hjälp och att kunna älska sig själv för att älska andra. Tyvärr så finns som sagt människor som har hamnat i en svacka.
Av det jag har sett från dig av Jälla tiden så har det räckt för mig för att kunna konstatera att du är en god människa och att du kommer från en god familj. Du är ärlig, du är respektfull, du är kärlekfull, du är positiv, du är omtänksam, du är optimist, du är helt enkel En god medmänniska . Mycket beror på den uppfostran och barndom du har fått från dina föräldrar. Och att kunna ha sett det vet jag med klarhet , vilken underbar familj du har.
Det enda jag kan ge till råd är att söka sig till familjen och hämta
Kraft från varandra. Och framförallt sålla bort människor som inte ger er positiv energi!!!!
Ni kommer att klara det igenom!!
Sänder dig och din familj en stor styrkekram
<3<3 från lilla mig Carina <3<3
Ps; jag blev inte rädd från dig angående om vad du skrev. Jag blev glad över att du släppte ut en del av det du höll inom dig.
Anna
12 januari 2012 10:15
Tack kära du. Känns bra att dom som känner mig vet att jag inte är sån.
Vi vänder blad och går vidare nu. Ingen idé att grubbla mer. Det är som det är. Tyvärr sätter det spår.
Spår av att man får svårare att lita på nya bekantskaper. Men då lär man försöka hålla ett öppet sinne och inte döma. Spår av en god vänskap man faktiskt hade från början, som aldrig kommer komma åter. Jag kommer inte sakna, men min syster kommer göra det. Dom har känt varandra i typ 17 år eller nåt sånt, såklart hon kommer sakna henne. Hon kommer sakna den människa hon en gång kände. Men hon kommer inte sakna den människa hon blivit.
Alla meddelanden hon skrivit och skickat till mig efter att jag skrev inlägget, får mig bara att stå rakare i ryggen och känna en enorm stolthet över min syster. Allt hon skrivit, bekräftar bara att detta är helt rätt beslut.
En högre makt kommer ge henne detta tillbaka, om det inte redan hänt.. En högre makt; Karma,Gud eller vad man nu tror på. What comes around, goes around.
Men nu vänder vi som sagt blad och går vidare, ingen vits att ens prata om det mer. Finns viktigare saker i livet än dessa i-landsproblem.
Tack för dina ord. Och tack för den inspiration du gett mig till ett av inläggen (du vet vilket). Jag hoppas du förstår att det var för din skull jag skrev det och tog reda på mer. Synd att det skulle bli skrivet under dom omständigheterna, att du ska behöva genomlida det. Men det löser sig i slutändan det också.
Kram på dig gumman!
Carina
12 januari 2012 11:37
Nej men precis, dem som känner dig vet vem du är. Och absolut att vända blad och att runt hörnet tittar något gott upp. Detta nya kapitel, nya krafter. Ja tyvärr gör det att det blir svårare att lita på folk men som du säger- ā open mind and don't judge.
Folk ändras till det positiva eller till det negativa. Det gör ont att förlora ngt som var god men att behålla de goda minnerna är bra och att glömma det nya som har skett och hänt. Lider för din syster för det.
Det SKA du göra, känn dig stolt och genom "gropar" i livet blir man starkare som person och som familj.
Ja genom en högre makt sköter detta. Och kom ihåg nya äventyr väntas i hörnet!!!!
Ja jag tyckte om inlägget som du skrev, blev glad! Det för inget sånt som händer.
Jo det gör ont i hjärtat men everything happens for ā reason.
Flera tips om ämnen för bloggen är;
Barn med olika handikapp- Autism
Och materiallismens påverkan på folk idag. Hur barn blir serverade på silverfat osv
Stor kram till dig, din älski- pälski och Max
Anna
16 januari 2012 13:35
Härligt att du kom med förslag på fler ämnen, för här sitter jag utan nya idéer! ;) kram
