Vad vill man uppnå med det? Vad är syftet? Hur är frågan utredd? Kollar nyheterna nu och svaren verkar kluvna.. Jag uppfattar det som att det inte finns några vetenskapliga belägg för att betyg skulle kunna visa någon form av kvalité på utbildningen. Man kan inte bara anta att det är på ett eller annat sätt. Vad blir dom långsiktiga för- och nackdelarna?

Tycker det är konstigt att man väljer att prioritera och lägga fokus på en sådan fråga när det är så mycket annat som behöver uppmärksammas inom skolan. Betyg och kvalité höjs tillsammans med lärarnas motivation och kompetens. En motiverad och duktig lärare kommer kunna förmedla kunskap till sina elever på ett sådant sätt att eleverna kan ta emot och förvalta kunskapen. Åtminstone i större utsträckning än en omotiverad lärare.

Det debatteras en del om invandring och bidrag. Flera anser att invandrare bara lever på bidrag och inte vill jobba. Dom får bidrag som borde gå till våra gamla, dom som arbetat och betalat skatt i Sverige hela livet. Vi ska ta hand om de våra först.

Samtidigt blir det livat om en sjuk människa ska utvisas, framförallt om det handlar om ett barn. Men ska vi bara låta sjuka människor stanna i Sverige? Ja, då kanske de flesta invandrare skulle behöva leva på bidrag och kanske inte kunna bli kapabla till ett arbete. Det är ju lite komiskt (tragiskt) att vi kan visa mer empati för sjuka människor som troligtvis skulle kosta samhället mer pengar när det uppenbarligen är pengarna som är betydande i debatten. Nej, ge alla människor en chans.

I januari skrev vi vår sista salstenta, idag fick vi resultatet. Jag klarade det!

Har fått ett otroligt sug av att laga mat och baka. Jag som hatar att stå i köket. Har fortfarande Maltes bakmaskin hos mig och jag överväger faktiskt att införskaffa en egen så småningom fastän dom är dyra, stora och otympliga. I torsdags gjorde jag sirapslimpa och en sockerkaka med smak av apelsin (dock inte i bakmaskinen). Niklas gjorde kladdkaka igår (inte heller i bakmaskinen). Det roliga är att jag inte alls är speciellt sugen på att äta. Och det är ju bra för jag försöker undvika pasta, potatis, bröd osv. Det är roligt att göra och bjuda andra.

Idag funderar jag på att göra foccaccia. Köpte kryddor igår för att kunna göra. Emma kanske skulle komma spontant en sväng idag, då har jag nåt lite rejälare att bjuda på än bara fika. Vi får se hur det blir, egentligen borde hon stanna hemma i Dalarna, är inget bra trafikväder precis!

Nej nu ska jag städa och ta reda på lite tvätt.
Ha en trevlig söndag!

Snön vräker ner. Det är tungt att skotta. Skulle nog gå fortare att skicka ut barnen att göra snögubbar av snön som ligger på gångbanor och uppfarter. Men det är inte första gången det händer, och definitivt inte den sista. Det brukar snöa på vintern i Sverige, vissa älskar det, andra hatar det. Sen finns det vi som helt enkelt vänjer oss och finner oss i det. Vi som varken tycker bu eller bä. Jag har hellre sommar, men jag har hellre snö än slask. Jag har hellre snö än bar mark på vintern, då kan barnen åtminstone åka pulka.

Men varje gång snön vräker ner läser jag gnälliga statusuppdateringar på facebook. Fy för att skotta och denna plogning duger ju aldrig. Frustrationen på plogningen kan nog likställas med frustrationen över en böteslapp på vindrutan. Jävla lapplisor, har ni inget liv?
Den där stackaren som plogar din väg, han sköter sitt jobb, följer sina direktiv precis som lapplisan som bötfäller felparkerade bilar. Om plogbilen börjar med bilvägen så gnäller året-runt-cyklisten, småbarnsföräldrar med barnvagn och alla andra som nyttjar gång- och cykelbanor. Prioriteras istället gång- och cykelbanor så gnäller bilisterna. Dessutom är det ju helt sanslöst att plogbilen som plogade vägen utanför bostadsområdet inte kan ploga inne på området, han är ju ändå här!?

Men då kan ju du som jobbar på kontor städa din och dina kollegors toalett, ni är ju ändå här!? Varför anlita städfirma som måste åka ut? Nej, det skulle kanske inte vara okej, det ingår ju inte i ditt avtal. Detsamma gäller plogbilarna. Dom har fått direktiv om vilka vägar som ska plogas eftersom dom blivit anlitade av ägaren av vägen. Dom följer ett avtal. Gångbanan utanför bostadsområdet ägs förmodligen av kommunen som då också ansvarar för plogningen, dom anlitar och betalar den som ska ploga vägen. I vårt fall äger Gavlegårdarna vårt bostadsområde, de ansvarar för plogningen och anlitar och betalar den som ska ploga områdets gångbanor. Svårare än så är det inte.

Hur man än väljer att prioritera vilka vägar som ska plogas först, kommer alla aldrig att bli nöjd. Om jag går så blir jag nöjd om gångbanorna kring mitt område prioriteras, men då blir grannen missnöjd som tar sig fram med bil. Även de som bor i ett annat område, som ligger längre ner på prioriteringslistan, blir missnöjda. Vad vill ni ha? Värmeslingor i varenda väg? Då blir alla miljömedvetna invånare missnöjd, och för att inte tala om barnen som vill åka pulka till dagis!

Nej, alla kan inte bli nöjda, hur man än gör, så sluta gnäll. Ni förpestar bara tillvaron för oss runtomkring då.

Såg en artikel i Arbetarbladet om att det sägs bero på småfolket (små, ofta människoliknande väsen i sagor och folktro, ex tomtar, vättar) att det förekommer många bilolyckor på E4an i höjd med skarvberget (norr om Gävle). Länk till artikel: http://www.arbetarbladet.se/gastrikland/gavle/vattar-anklagas-for-mystiska-olyckor-pa-e4
Läste även att denna tro är väldigt stark på Island och att man ändrat hur vägen ska gå pga alver eller att ett vägbygge blivit försenat för att alverna ska hinna flytta innan bygget fortsätter. Länk till artikel: http://mobil.dn.se/nyheter/varlden/alver-stoppar-vagbygge-i-island/

Jag är uppvuxen med sagor om tomtar, troll och andra väsen. Med en mamma från Hälsingland kanske det faller sig naturligt? Jag minns en tavla med ett berg som såg ut som ett troll. Vi var ofta ute i skogen och plockade bär när jag var liten. Det var många gånger vi stod och tittade, pekade och fantiserade om småfolket och deras lilla by vid stenen eller trädet. Mamma var lika inne i leken som vi barn. En gång kom en kvinna förbi på en stig och frågade vad vi tittade på, "trollen" svarade mamma. "Jaha" svarade hon, flinade lite och gick vidare. Hon trodde nog inte på troll. Ibland tog vi med våra penntroll som vi lekte med under tiden de vuxna plockade bär, då fick leken ännu mer liv. Jag minns en berättelse om ett barn som råkat hamna i en trollfamilj, vet inte om den var påhittad eller om den kommer från en bok. Jag har bara trevliga minnen av småfolket.

Det sägs att dom inte är trevliga om man retar upp dom, några sådana minnen har jag inte. Alla mina minnen är som sagt trevliga. Sen vet jag att jag hört uttryck som att man retat upp en tomte eller nåt liknande när saker inte alls går som man tänkt, saker som försvinner eller grejer som plötsligt slutar fungera. För mig skulle det vara otänkbart att småfolket skulle ställa till dödsolyckor. Kanske att dom retas ibland när folk får fel på sina bilar, men inte mer än så. Jag tror inte dom vill nån illa. För på ett sätt tror jag ju på dom. Det måste jag nästan göra, det var så stor del av min uppväxt. Fantasi är ju något bra, jag ser det som någon typ av fantasi. Tänk vad häftigt om det faktiskt skulle finnas små tomtar på loftet! Nu kanske ni tror att jag driver med er, men det gör jag inte. Jag tycker det är väldigt fascinerande och spännande. Kanske är det barndomskänslorna som kommer tillbaka och gör sig påmind..

Vad tror ni då? Finns dom?

Det står still med examensarbetet. Vi läser och försöker kläcka idéer för att få ämnet att funka men vi står bara och stampar. Känns inge roligt. I mitten av februari ska PMet vara inlämnat och den nuvarande kursen är dessutom rätt mastig med MASSOR att läsa.

Jag har utökat Maxens dagistider med 30 min för att hinna med allt som ska göras. Imorgon ska jag fortsätta med rekryteringsuppgiften på förmiddagen och på eftermiddagen är det föreläsning.

Idag testade jag och Max att göra bananpannkakor utifrån en kokbok som Max fått av Robert. Max var så trött efter dagis så han fick välja mat, men vi fick till en liten tvist i alla fall.

Max hade nog kunnat äta ihjäl sig men han gjorde faktiskt plats åt en morot också.

Nej, nu är det dags att göra nåt vettigt.

Idag åkte jag, mamma, Max och Oliver till Valbo. Jag införskaffade jeans och en BH till mig, till Max blev det ett kisskydd som täcker hela sängen (less på att tvätta madrass), vantar, stång att hänga saker på och nya lådor. Vi åt på IKEA och grabbarna lekte inne på "Småland" när vi handlade inredning. Sen åkte vi hem till mamma där grabbarna lekte ett tag till. Jag gick hem före Max, han ville se klart en film så Robert kom över med honom senare. När Robert ändå var här passade vi på att nyttja honom så han och Niklas har burit saker upp och ner för vinden. Jag och Max rensade ur leksaker, det gick snabbt och smärtfritt när han fick behålla sakerna på vinden. Fyra lådor leksaker minskades ner till två. Niklas och Robert har satt upp skrivbordsskivan under sängen och nu ser det ut så här:

Nu kan Max skriva och rita på sitt rum. Det blir även lättare för honom att spara de legosaker han bygger utan att de ligger över hela golvet.

Jag är nöjd och jag hoppas att Max också blir det.