Direktlänk till inlägg 29 april 2012

Det är ingen mardröm

Av Anna - 29 april 2012 07:39

Bröt ihop igår. Ovetandes och alldeles för långt bort från dig bara grät jag.


Sen kändes det som ett uppenbarelse när jag fick ett kort från Myggan på hennes vackra lilla tös som blivit född på förmiddagen. Jag kunde inte vara ledsen då, det skulle inte du vilja att jag var heller, det vet jag. Du har ett hjärta av guld, som slår extra hårt för barnen.


Sen åkte jag på kalas, det var skönt att komma bort. Skönt att slippa tänka. Skönt att slippa vara ledsen.


På kvällen såg jag att du skrivit till mig. Det tog ett tag innan jag vågade läsa. Ville veta, men samtidigt inte. Det blir så verkligt. Det kändes som att jag släppte in det hemska om jag skulle läsa, om jag fick bekräftelsen av dig. Men så var det inte när jag väl läste. Jag log för mig själv över dom vackra ord du skrivit. Samtidigt blev jag ledsen över att det var sant.


Du skrev vilken sorts cancer du har, men jag visste inte vad den innebar och klockan var mycket så det var ingen idé att kolla upp det igår.


 


Vaknade vid sju, mina grabbar sover än. Slog igång datorn och sökte upp det: Malign gliom.. Fick en chock igen: Hjärntumör. FAN!


Känns som hjärtat ska brista, tårarna bara rinner. Vet inte vart jag ska ta vägen.


Jag tycker i övrigt att jag är en rätt positiv människa, men det känns verkligen hårt nu. Jag kanske tar det annorlunda eftersom jag, som 13 åring, förlorade en klasskompis i hjärntumör. Och jag känner mig så j*vla dum att jag ens tänker tanken på att vi kan förlora dig, då känns det som att jag sviker dig när tankarna kommer. Du som alltid är så glad och positiv, då kan inte jag gå och deppa ner mig!


Jag känner mig nu redo att sluta röka i alla fall, alltid nåt positivt. Jag kände mig så dum igår när jag gick ut på balkongen. Där ligger du och kämpar för ditt liv, medan jag står här och utvecklar lungcancer... Ja så kändes det. Så nu ska jag göra ett seriöst försök att sluta, jag kan ju i alla fall inte stå för dom handlingarna fullt ut!


 


Det är hemskt att det ska behövas något så drastiskt som detta, för att man ska kunna berätta vad folk betyder för en. Jag har ju alltid känt att jag bär med dig i min vardag, jag har alltid känt (sedan jag flyttade hem igen) att jag saknar dig, jag har alltid känt att vi har ett speciellt band.. Men har jag någonsin berättat det? Ändå borde jag ha lärt mig, när min kusin gick bort..


Och till Frida: Jag förstår nu vad du menar när icke-troende ber till Gud! Jag ska be för min kära vän. Jag gör vad som helst, bara du blir frisk igen.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna - 26 januari 2017 08:28

Senast jag skrev ett inlägg var nyårsafton 2015, alltså lite mer än ett år sedan. Egentligen är det väl inte så mycket som hänt, livet kretsar kring familj och jobb för det mesta.   I höstas började Maxen 1an, det var väl troligtvis vår familjs s...

Av Anna - 31 december 2015 11:31

idag är det sista dagen på 2015 och jag kan sammanfatta året med att jag är precis där jag vill vara. Jantelagen- släng dig i väggen, det är JAG som gjort att jag är där jag är. JAG har påverkat det som går att påverka: Jag avslutade mina studier, f...

Av Anna - 27 november 2015 18:11

.. Och här är det fortfarande tomt på ljusstakar och pynt! :/ Vi som brukar pynta i god tid innan första advent eftersom julen är så mysig. Har inte hunnit nånting än då jag varit på utbildning i Stockholm i tre dagar och jag vägrar låta Niklas pynta...

Av Anna - 11 oktober 2015 11:54

Förbereder så mycket jag kan innan jag påbörjar min anställning. Jag har anmält medlemsskap till facket och a-kassan. Jag valde Jusek efter lite jämförelser på nätet och samtal med Sofie från min klass. Det blir nog bra. Jag har äntligen tagit tag i ...

Av Anna - 25 september 2015 17:01

Den 14e oktober påbörjar jag min anställning på arbetsförmedlingen kundtjänst i Söderhamn. Jag är så glad och förväntansfull! Jag tror att arbetsförmedlingen är exakt rätt ställe för mig att vara på nu efter studierna. ...

Skapa flashcards