När jag var yngre gick jag i samma klass som en kille med en CP-skada. Jag tror det var det som gjorde att jag inte använde CP som ett skällsord. (Eller åtminstone väldigt sällan)

DAMP var ett nytt begrepp som barn började använda sig av i negativt syfte när jag var i mellanstadieåldern. Eller åtminstone började det användas på min skola då. Men jag visste tidigt vad DAMP var för funktionsnedsättning, då min mamma berättat. En person i min närhet fick diagnosen (som senare visade sig var feldiagnoserat, men det är en annan femma) och därför använde jag sällan det ordet heller.

DAMP är en akronym för deficits in attention, motor control and perception, och är en svensk neuropsykiatrisk diagnos som bland annat innebär koncentrationssvårigheter och nedsatt motorik.

Diagnosen DAMP är snarlik det internationellt etablerade begreppet ADHD, men i en mildare form. Personer med DAMP har också problem med motorik och perception, vilket inte krävs för att få diagnosen adhd.

http://sv.wikipedia.org/wiki/DAMP

Idag är jag rätt slarvig med det där, kan använda mig av sådana uttryck ibland, även fast jag vet att det är fel. Även fast jag vet att folk kan ta illa vid sig. Det behöver inte synas på utsidan, det behöver inte alltid ta den "värsta" form. Jag kan inte se på alla människor som har DAMP eller CP-skada, därför är det onödigt att använda det ordet, vare sig det är på ett skämtsamt sätt eller inte. Jag kan göra någon ledsen utan att veta om det. Jag kan göra så den personen känner sig utpekad. Jag kan orsaka denne person en ännu mer jobbig situation än han/hon behövt vara i. Jag kan göra det, tillsammans med flera av er andra som också använder er av dessa uttryck.

En person med DAMP har förmodligen inte världens lättaste situation i skolan. I skolan som man går i minst 9 år, och förmodligen längre annars är det enormt svårt att få jobb. Och denne person får inte sin diagnos hur som helst heller, då det inte är meningen att varenda unge ska utredas hit och dit. I och med att denne inte fått sin diagnos, kan inte heller rätt resurser sättas in för att underlätta skolarbetet. Och det är heller ingen garanti för att rätt resurser sätts in. 

Hela familjen blir såklart drabbade då (jag kan tänka mig) att man som förälder har många funderingar och frågetecken. Man kanske klandrar sig själv och sörjer nog delvis att det inte blev som man tänkt sig. Man vill heller inte att ens barn ska bli dömd och få en stämpel för resten av sitt liv. "DAMP-ungen"

Cerebral pares, förkortat CP, är ett samlingsnamn för en rad störningar av muskelkontrollen, vilka uppstått på grund av en hjärnskada innan hjärnan är färdigutvecklad, det vill säga under fostertiden, under födseln eller under de första två levnadsåren. Cerebral pares betyder förlamning genom hjärnskada. Detta är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar.

Skadan drabbar områden i hjärnan som styr eller förmedlar signaler för kroppens rörelser och ger därför rubbningar i rörelseförmågan. Rörelsehindret orsakas av en skada eller utvecklingsrubbning då hjärnan fortfarande är omogen.

Förutom rörelsehinder kan det inverka på till exempel tal, syn och hörsel, men detta kan förändras efter träning och habilitering. Ungefär 60 % av de drabbade har två eller fler andra funktionsnedsättningar; var fjärde har epilepsi, över hälften har utvecklingsstörning och talsvårigheter. Många lider också av samma typ av inlärningssvårigheter som vid DAMP/ADHD.

Vad som är generellt är dock att barn med CP har försenad motorisk utveckling. De flesta får mer eller mindre nedsatt muskelkontroll, men det varierar mycket. Vissa har ibland små hinder, är bara lite klumpiga, medan andra har kvar mycket lite viljestyrd motorisk aktivitet och kan knappt röra sig alls. En del med CP-skador lever ett normalt liv då de blir vuxna, vissa klarar sig inte utan hjälp från andra för att överleva.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cerebral_pares

Som jag skrev tidigare gick jag i skola med en kille med en CP-skada. Jag kommer ihåg att hans mamma kom till skolan och berättade för oss om hans handikapp, så vi skulle förstå. Jag kan inte minnas (men kan ju minnas fel) att jag hörde någon i vår klass kalla honom j*vla CP eller något liknande någon gång. Han var som oss andra. Jag upplevde inte att han blev mer eller mindre utsatt än någon av oss andra.

Barn lär sig av barn. Gör man ingen stor grej av ett handikapp, tror jag inte att det blir det heller. Men jag tror det är viktigt att inte skilja dessa barn från vanliga samhällsgrupper. Det är viktigt att de får vara "en i mängden" och kanske inte sätts i en specialskola (om denne har tillräcklig förmåga att gå i en vanlig skola). Annars lär vi både barnet med handikappet, och de andra, att denne ska hållas utanför och inte är som vi andra. Vi skapar då en rädsla och okunskap som gärna tar form i att handikappet görs till skällsord.

Kom gärna med förslag på saker att skriva om, har slut på idéer för tillfället.

BTW: prova googla DAMP (bilder), så ser ni vad många som verkar ha diagnosen utan att blivit utredda..  

Ha en fortsatt trevlig måndag! 

 

roliga bilder på litekul.se[/url]

16 januari 2012 15:01

Stackars dig som inte har fått använda damp och cp när du växte upp, hela uppväxten var förstörd liksom.. nej, jag skojar :)

http://www.litekul.se/roliga-bilder

Anna

16 januari 2012 15:08

öhm.. nej, inte precis. :P

 

Carina

16 januari 2012 20:57

Intressant Anna.

För i tiden var det ju så att man kallade hur som helst barnen för tex de inte kunde sitta still och hade koncentrationsvårigheter. Just nu så kan jag säga att 1 av 3 dagisbarn har adhd utan eller med Damp , tyoretts syndrom, ADD ,asperger etc. Många som inte vet kallar bara de barnet/ barnen för problembarn och i sin tur blir "Damp barn".

Jag själv har Asperger syndrom och Adhd. Under min uppväxt så har jag varit med det ena och det andra. Från att blivit mobbad av fröknarna i 6 årsgruppen för att jag " var" annorlunda och inte var Normal. Helt klart var dem okunniga i det ämnet och istället för att hjälpa och sammarbeta; skola- hem- sjh. Dessa människor kan Om dem vill hjälpa till och sammarbeta för att barnen får den hjälp dem behövde/ behöver. Att få sin diagnos och att få den stöd och hjälp så tidigt som möjligt är viktigt. Mycket beror hur mycket ens förälder vill att stöta barnet. Många föräldrar ( jag vet av egen erfarenhet) är rädda att ens barn är inte normalt och att de döljer vad sina barn har för svårigheter för att inte få en " stämpel".
Att den klasskamrats mamma som kom och berättade om sitt barns handikapp är väldigt bra tycker jag. Att kunna förstå och få förståelse är väldigt viktigt i ens vardag.

När jag var liten 10-14 år gick jag i en grupp med 4-5 stycken plus ledare(2) som hade sina svårigheter. Tre hade DAMP, två hade Asperger och en hade tyoretts. Dessa helger var väldigt speciella. Mycket bråk var det och jag avskydde det. Många av dessa personer fick inte den hjälp dem behövde av sina föräldrar och gick mycket i särskola. Tack vare att min mamma märkte när jag var 3-4 år att jag inte var som alla barn, så gick hon på kurser osv.
Mycket att dessa personer som inte har fått eller fick hjälp spårar ur senare i livet. De blir oftast kriminella. De känner en utanförskap. Och som du säger att få dessa barn/vuxna känna sig en i mängden är väldigt viktigt.
Nu för tiden är rätt många förskolelärare utbildade för att hantera och uppmärksamma föräldrarna eller BUP om barnets beteende. Intressant ämne Btw.

Ta upp ett annat ämne; hur man blir kriminell!? Om klimatförändringarna!? Om illegal jakt!? Bushmeat!? Euron!?! Terrorism!? Korruption i länder som
Colombia och Mexiko!? Ja några ämnen blev det iaf.

Anna

29 januari 2012 21:52

1 av 3 barn kan ju inte ha diagnos? var det så du menade?

Du är speciell Carina, men absolut inte på något negativt sätt. Jag är också är speciell, fast på mitt sätt. Speciell- som alla andra :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senast jag skrev ett inlägg var nyårsafton 2015, alltså lite mer än ett år sedan. Egentligen är det väl inte så mycket som hänt, livet kretsar kring familj och jobb för det mesta.   I höstas började Maxen 1an, det var väl troligtvis vår familjs s...

idag är det sista dagen på 2015 och jag kan sammanfatta året med att jag är precis där jag vill vara. Jantelagen- släng dig i väggen, det är JAG som gjort att jag är där jag är. JAG har påverkat det som går att påverka: Jag avslutade mina studier, f...

.. Och här är det fortfarande tomt på ljusstakar och pynt! :/ Vi som brukar pynta i god tid innan första advent eftersom julen är så mysig. Har inte hunnit nånting än då jag varit på utbildning i Stockholm i tre dagar och jag vägrar låta Niklas pynta...

Förbereder så mycket jag kan innan jag påbörjar min anställning. Jag har anmält medlemsskap till facket och a-kassan. Jag valde Jusek efter lite jämförelser på nätet och samtal med Sofie från min klass. Det blir nog bra. Jag har äntligen tagit tag i ...

Den 14e oktober påbörjar jag min anställning på arbetsförmedlingen kundtjänst i Söderhamn. Jag är så glad och förväntansfull! Jag tror att arbetsförmedlingen är exakt rätt ställe för mig att vara på nu efter studierna. ...